Mowgli hemma hos upphittarna.
I trappuppgången bredvid vår! Den här bilden är såååå typiskt honom!
Vid tolv på lördagskvällen begav vi oss hemåt från Svenatavik. Vi kom ca 25 mil, till Rättvik, vid 04 ringde telefonen. Det var en tjej som berättade att de just hade kommit hem från jobbet. De hade en katt som gått och jamat utanför. Hon tog in katten. Öronmärkning i örat, pälsbrallor och ett litet sår vid örat. Inget snack om saken, det var vår lille rymmare!
Lättnaden, klumpen i magen som försvann, lyckan! Helt obeskrivligt! Vår Mowgli lever och är räddad! Äntligen kunde jag andas igen.
Jag fick ett mail av en kille på Facebook som satt på restaurang Barcelona i torsdags vid tvåtiden. Han hade sett hur två killar hade gått ut från vår trappuppgång och hur en katt som såg ut som vår katt hade följt efter.
Först hade katten gått in i kiosken bredvid, och sen in på Barcelona. Någon hade försökt putta in honom i trappan igen, utan resultat och sen hade han gått in på Barcelona igen, för att åter bli utschasad.
Mowgli måste alltså ha rymt i ett obevakat ögonblick när Anna packade hissen, gömt sig högst upp i trappuppgången och gått ner ett tag senare. Det är det enda scenariot jag kan tänka mig.
Min son hämtade Mowgli hos upphittarna på lördag fm. Han fick lite mat, vatten och gos. Här ligger han helt utslagen på vårt golv. LYCKA!!!
Att pälsklingen var återfunnen innebar att vi inte behövde avbryta vår semester. Så, vid tjugo över fyra på natten ringde jag min kusin. Vi var bara en halvtimme från henne sån tur var.
